Ny dag

Igår var jag ganska arg, berodde väl på många bäckar små som fick dammen att brista.
PMS gjorde väl sin del, men inlägget igår hade sina grunder ändå. Men som vanligt har jag tålamod och ger chanser en lång tid men slutar alltid med explosion. Jag vill inte det. Hur blir jag bättre? Vet inte riktigt.

Hatar att känna den känslan, ni vet vad jag talar om. Ni har kännt den med.
Man tycker man ger å ger men kan inte ens få enkla saker tillbaka. I mitt fall att folk lyfter telefonen å ger mig information vad som händer. Jag försöker alltid ge så mycket information som möjligt tillfolk för att dom ska kunna planera in sina vardagliga liv (alltid går ju inte) men lite kan man. Det lilla begärde jag.
Jag vet att vi är olika och har olika prioteringar men att inte ens försöka förklara för den andra hur man känner å sen förvänta sig hur jag ska veta hur man ska bete sig gentemot det, går inte.
Jag gillar att prata, å anser att man inte kan prata för mycket. Det tycker andra. Vi är olika.
Jag tycker man ska säga så mycket som möjligt å inte ignorera folk eftersom hur ska jag veta hur du täker annars. Hur ska du veta hur jag tänker?
Det är det har handlat om de senaste året. Dålig kommunikation. Vi har förändrats och inte sagt det till varandra. Det jag tycker är enkelt är svårt för dig och tvärtom.

Men hur konfronterar man nån man inte vill förlora? För feg är jag. Tycker allt jag säger missförstås också, hur mycket man än repeterar vad man ska säga så kommer det aldrig ut för att allt bara missförstås och slår tillbaka på en som det vore mitt fel.
Därför det kom ut på bloggen igår. För feg att säga det rakt ut...å jag ville ha ur mig det så jag kunde må bättre å få perspektiv.
Mår bättre, men får jobba p vissa saker.