Too many thoughts and no action

Too many thoughts and no action is me in a nutshell, unfortunately.
I have too many dreams and ideas at once that nothing becomes reality, which sucks big time!
Why can't I just concentrate on one thing at a time??
I can't decide if I want to read some MC theory or to gain some knowledge in gardening so usually I just sit in front the computer and do nothing worth spending time on really.
And have I mentioned that I want to learn how to play the guitar as well? I've got the guitar but haven't played much on it. I need someone that push and motivate me to do all of these things. When you're in school you got the teacher but when you have to motivate yourself I'm really bad at it.
But one thing I am a little good at for the moment is to go to the gym and just work out, so a little proud am I but maybe not enough?
Someone who want to do some of the above things with me? We could motivate each other ;-)
Call me! :)

Ta inte livet för givet

Tänk vilken tur man har som lever egentligen, att man föddes utan problem och mår fysiskt och hyfsat psykiskt bra ändå.
Denna sommaren har försökt påminna mig och min omgivning rejält om detta.

Jag ska på min andra begravning på fredag denna sommar, och det har inte vart nån på 8 år innan den här sommaren. Det är väl mer naturligt med döden när en äldre människa dör som min mormor men både jag och min bror har blivit av med allt för unga liv i vår närvaro nu.
Först min brors pingis kamrat som dog i cancer enbart 14 år gammal.
Och förra veckan fick jag reda på att min bästa kompis förlora sitt barn, nu när hon var i sjunde månaden....
Jag kunde inte tro det, det blev tomt och det är inte mig det handlar om. Snacka om att jag hade tagit livet för givet. Skäms nåt innerligt.
Och det finns inte ord för medlidandet jag känner för Andrea och Dennis just nu. Jag kan inte göra nåt för dom och blir frustrerad! Inga av mina ord hjälper....

Enda sättet att värna om deras korta men betydellsefulla liv är att själv leva, fullt ut. Inga hinder eller hämmningar längre. Leva för mig själv och andra. Gör världen till en bättre plats om så bara för en människa. Sluta kritisera sig själv för vad det än är. Och hoppas ni som läser detta också kan sluta kritisera er själva, det är en stor anledning varför man inte lever ordentligt och mår bra. Dags att hedra alla unga liv som går till spillo varje år genom att själv leva, NU!

Frida, du fick knappt se världen, men jag ska alltid hedra dig genom att själv leva, för mig själv och dina föräldrar.

Kitesurfing!

Glömt av å skriva hur det var på kitesurfingen i Varberg veckan innan midsommar.
Det va underbart. Slitsamt men otroligt kul.
Först åker jag å Malin tåget ner å möter läraren, Håkan, vid deras surfbutik kl 9.00. Då får vi reda på att vi kommer vara helt själva på kursen, Det skulle va två till men dom ställde in. Så vi åker till stället där vi ska bo och surfa i värsta coola surfbilen! Jag å Malin vill ha en sådan snygg å cool surfbil ;-)
Vi kommer fram å upptäcker att vi ska få bo i ett helt hus för oss själva! Med trädgård och nära till havet! Så himla gött va det!
Malin va bättre än mig, hon hade verkligen talang, kom upp å brädan p åkte runt. Svårare för mig, men jag vill ändå fortsätta med detta, men kanske inte köper nån utrustning i år. Malin däremot har redan köpt hälften! :P

Nåra bilder:

Blandade känslor

Det har vart jobbigt senaste månaden här hemma. Mormor gick bort 19:e maj. Precis efter man fyllde år, får ju säga att det va lite tur. För hade det skett innan så hade ju födelsedagen vart sådär....Mormor har vart dålig länge, många år...å så har det vart som det vart med henne för övrigt, ganska jobbigt tyvärr. Inte alltid kommit överens med den kvinnan.
Begravningen va förra fredan den 5:e juni, inte kul direkt. Bara vår familj och Annelie, Gabor, My och Emil. My bröt ju ihop och förstår henne, grät för hon grät, å tänkte mycket på mamma å Annelie.
Var så fruktansvärt blandade känslor, för mormor har aldrig vart någon riktig mormor för mig, inte sen man hitta ett brev som hon skrev till mamma nån gång när man var tio år. Hon hade skrivit att mamma brydde bara om sig själv och sin familj och strunta i henne å en massa annat struntprat. Ända sen mormor och morfar skilde sig när mamma var 20 så hände nåt med mormor. Hon blev väl bitter på livet å börja skylla ifrån sig på alla andra. Innan dess hade hon tydligen en väldig varm humor och skratta jämt och var hur vacker som helst, morsan har alltid sagt att hon liknade Judy Garland i Trollkarlen från Oz och efter ha sett bröllopskorten på henne så håller jag med.
Sen blev hon sjuk runt 55 års åldern i reumatism och vägra ju göra det hon kunde för att det skulle bli bättre. Vilket bara gjorde henne ännu mer bitter på allt. Hon skällde och anklaga morsan så mycket så jag hatade henne innerligt många gånger å kunde inte kalla henne för min mormor.
Morfars sambo, Stella, var ju mycket mer en mormor för oss och när hon dog förra året så var det inte särskilt lätt. Tyvärr fick man inte vara med på hennes begravning för den var på Island.
Men nu när min biologiska mormor dog så har jag gråtit så mycket att jag överraskar mig själv. Tror det beror på att jag är så arg. Hur kunde mormor bete sig så mot sina döttrar som hon gjorde på slutet så att hennes första och äldsta barnbarn skulle komma å ogilla henne så mycket? Varför kunde hon inte unna sitt barnbarn sin mormor. Känns som alla andra flickor har alltid haft ett nära band till sin mormor. (Fick ju aldrig det med farmor heller för hon dog när jag var 14 och fortfarande mycket blyg)
Trodde det skulle vara lätt att å säga farväl för gott till mormor när hon väl dog, eftersom jag har aldrig haft henne....men just på grund av det så var det väldigt svårt. Man insåg att trots att mormor har levt tills nyligen så hade man henne aldrig och det gör ont verkligen. Inga bra minnen man kan hålla kvar vid.
Men jag hoppas uppriktigt att mormor fick frid nu, att hon blev sitt forna glada jag vart hon än nu är nånstans.

Keeping me fit

First when I started to run I only manage to run 700 meters :P
Now almost 7 weeks later I manage to run 4 kilometres without stopping!
What an improvement! :) So proud!
My goal is to manage to run about 10 kilometres without a break...or atleast only one short break....then maybe I will register myself to a race, The Midnight Race 22 of august.
My friend want me to do it with him....but I don't know yet....I'm unsure about my ability to handle 10 kilometres without dying :P and in a decent time as well....:P
I will decide when it's about a month left ;-)

check out the Midnight Race on their web page:

http://www.midnattsloppet.com/start/index.cfm?CFID=3287499&CFTOKEN=11993490

Turned 22 :)

So it's been a busy week!
Mai, Emelie and I set a date for our birthdays calibrations and we picked May 15. (in Friday)
We had a masquerade because we wanted something different.
Since I've started to work I barely got time to pick out a costume and buy presents for Mai and Emelie...I still don't know how I managed, I even made some time in the gym :P I picked to be a pirate Arrrgh! :P

I think our party was a success though I got a bit disappointed because both Andrea and Rossie got ill and couldn't come :( Otherwise it was fun and I got real nice presents! :)

And the day after (yesterday) it would be dinner at my place for the girls from my latest class....We had dinner but one of the girls got ill (like everyone else it feels like) but it still was nice, but wanted everyone to be there ....We'll just have to see each other again ;-)

I sleep very little nowadays....up early for work everyday (witch is a good thing though) but at the weekends I get to bed late and up again early and I don't know why....should just sleep a few hours more....but no....seems like my body wants me to be tired and never really get rested... weird...:P

The new work!

On Monday I started my new work at Fridhems Cemetery and I think it's pretty good ;-)
It's really hard work but I enjoy it too. I feel satisfied after a day work and my body is rather sore I can tell! :P But at least I build up my muscles; both at work and the gym.
Since three weeks now I've started to go to the gym. I mostly do running but also I lift a few weights ;-) I have actually already improved my condition :) But I have also been at the gym three times a week :P But now when I've started to work I probably will only be there one or maybe two times a week, but at least now I will move around at work a lot :)

In other news: I'm obsessed with a song, Azerbaijan contribution to this Eurovision song Contest. It's the Swedish artist Arash with some girl who are singing and it's great!
Listen at youtube!

Arash - Always :)