Too many thoughts and no action

Too many thoughts and no action is me in a nutshell, unfortunately.
I have too many dreams and ideas at once that nothing becomes reality, which sucks big time!
Why can't I just concentrate on one thing at a time??
I can't decide if I want to read some MC theory or to gain some knowledge in gardening so usually I just sit in front the computer and do nothing worth spending time on really.
And have I mentioned that I want to learn how to play the guitar as well? I've got the guitar but haven't played much on it. I need someone that push and motivate me to do all of these things. When you're in school you got the teacher but when you have to motivate yourself I'm really bad at it.
But one thing I am a little good at for the moment is to go to the gym and just work out, so a little proud am I but maybe not enough?
Someone who want to do some of the above things with me? We could motivate each other ;-)
Call me! :)

Ta inte livet för givet

Tänk vilken tur man har som lever egentligen, att man föddes utan problem och mår fysiskt och hyfsat psykiskt bra ändå.
Denna sommaren har försökt påminna mig och min omgivning rejält om detta.

Jag ska på min andra begravning på fredag denna sommar, och det har inte vart nån på 8 år innan den här sommaren. Det är väl mer naturligt med döden när en äldre människa dör som min mormor men både jag och min bror har blivit av med allt för unga liv i vår närvaro nu.
Först min brors pingis kamrat som dog i cancer enbart 14 år gammal.
Och förra veckan fick jag reda på att min bästa kompis förlora sitt barn, nu när hon var i sjunde månaden....
Jag kunde inte tro det, det blev tomt och det är inte mig det handlar om. Snacka om att jag hade tagit livet för givet. Skäms nåt innerligt.
Och det finns inte ord för medlidandet jag känner för Andrea och Dennis just nu. Jag kan inte göra nåt för dom och blir frustrerad! Inga av mina ord hjälper....

Enda sättet att värna om deras korta men betydellsefulla liv är att själv leva, fullt ut. Inga hinder eller hämmningar längre. Leva för mig själv och andra. Gör världen till en bättre plats om så bara för en människa. Sluta kritisera sig själv för vad det än är. Och hoppas ni som läser detta också kan sluta kritisera er själva, det är en stor anledning varför man inte lever ordentligt och mår bra. Dags att hedra alla unga liv som går till spillo varje år genom att själv leva, NU!

Frida, du fick knappt se världen, men jag ska alltid hedra dig genom att själv leva, för mig själv och dina föräldrar.